ÅRSRESUME FRÅGOR 2018


 
Googlade för att försöka hitta årsresume frågor att svara på. Tycker det är så svårt att komma på egna. Så hittade på blondinbellas blogg..dock är jag inte så karriärsmässig av mig så jag tog bort några frågor. Så let's start. Årsresume 2018...
 
Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut?
 
Ja svaret på denna fråga måste ju bli att jag födde barn. Så egentligen har typ allt under 2018 varit helt olikt föregående år.
 
Genomdrev du någon stor förändring? 
 
Fortsättning på föregående fråga. Blev mamma i januari så hela året har varit en stor förändring. Att ha följt Felix från att ha varit ett litet knytte till att bli en unik liten människa . 2018 var verkligen en början på ett nytt kapitel i livet, en kärlek så ofattbar som ingen kunnat beskriva för en tidigare. 
 
 
Dagen vi åkte hem från BB 
 
Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? 
 
 
17.1.2018 Då Felix föddes.  ❤
 
Dagen vi åkte hem från BB
 
Alla fina bröllop under sommaren där kärleken verkligen sprudlat.  ❤
 
 
 
Vilka länder besökte du?
 
 
Sverige där vi har vår stuga blev det några resor till. Så dit hoppas jag vi hinner åka till flera gånger nu 2019. Sanningen är den att jag inte är så värst förtjust i att resa. Beror väl på att jag är flygrädd och om det gungar på båtar börjar jag må skit. Sen ogillar jag verkligen att packa. Usch, finns de nå tråkigare. Å andra sidan så skulle jag gärna vilja se mera av vår planet och alla vackra platser finns. Tur att det ändå finns så mycket fint att se här i vårt land också för oss rädda resenärer. Har flera ställen här i Finland på min bucketlist att besöka. Men ja, jag är så mycket mera hemmakär.
 
 
Stugan i Sverige 
 
Bästa köpet? 
 
Microblading!! Jag gjorde microblading första gången på våren 2018 och sen har jag fyllt i litegrann senare. Så när det känns som det bleknat tillräckligt kommer jag helt klart göra det igen. Så värt det! HÄR kan ni läsa mer om när jag gjorde microblading.
 
 
Gjorde någonting dig riktigt glad? 
 
Felix  ❤
 
Alla fotograferingsuppdrag jag fått göra  ❤
De har också gjort att jag fått mera självförtoende till att göra saker jag brinner för.
 
En fin vän som blev gravid  ❤
 
 
En av de finaste bilderna jag har   ❤
 
Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019?
 
Rutiner, haha. Är i grund och botten ingen rutin människa men jag känner att jag skulle må bra av mera rutiner i min vardag. Jämt flödande sysslor som vardagsmotion och också tid för att vara mitt kreativa jag och få göra saker jag trivs med. 
 
Vad önskar du att du gjort mer?
 
Litat på mig själv mera och våga lita på mina kunskaper.
 
Vad önskar du att du gjort mindre?
 
Nojat mindre och inte hackat ner på min kropp.
 
 
Bästa Serie/Film?
 
Alltså ojoj, where to start. Har faktist hunnit se många serier som kanske inte alltid är en självklarhet under småbarnstiden. Men om jag bara får säga två stycken som verkligen toppat alla förväntningar och som DU som läser måste se om du inte gjort det så blir det The handmaid's tale och Outlander. Väldigt olika serier men båda väldigt känslosamma. 
 
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
 
Både och faktist. Lycklig och glad över min familj och den kärleken. Men det har också varit stunder jag kännt mej mycket ledsen och misslyckad i vissa situationer. Så ett känslomässigt år har det varit.
 
Vad spenderade du mest pengar på? 
 
Babykläder & mat
 
 
Vad fick dig att må bra?
 
Alla stunder och ögonblick med Felix. 
Familjen och allt stöd från nära och kära.
Min man. - som ständigt påminner mej om att jag duger och är fin som jag är.
Träffar med vänner. 
Alla fina sommarkvällar med de bästa grannarna och vännerna här i ytteresse.
Naturen.
Mammabarn gruppen.
 
 ❤
 
 



BEHIND EVERY "PERFECT" PICTURE

 
Något man kanske inte tänker på när man ser alla perfekta bilder på instagram är att bakom varje perfekt bild så ligger det oftast (läs alltid) en del jobb! I detta gamla inlägg så kan ni se hur the struggle is real med att få bra bilder på sig själv. Dör pinsamhetsdöden då jag ser mej själv med dedär byxorna nedhalade vid knävecken hahaha .
 
Att fota barn är inte heller det allra enklaste alla gånger. Speciellt inte om man har en bild i huvudet där barnet ska vara helt stilla. Skulle säga med erfarenhet av egen bebismodell att ju rörligare barnet blir destu svårare. Det krävs oftast tålamod och flera omtagningar innan man får dendär perfekta bilden man var ute efter. Det är enklare om man inte har en specifik bild. Då får man helt oväntade slutresultat som också är helt magiska. Och det är nog också den vägen man ska gå tror jag när man fotar barn. 
 
Här är ett exempel på hur de kan gå till när jag fotar mina bilder på Felix.
Detta när jag senast skulle fota Felix 10 månaderskort...
 
 
FÖRE: 
 
Jaa, hmm...Här hade vi inte riktigt kommit överens ännu om hur bilderna skulle tas...
 
 
EFTER:
 
Tjoff ner i korgen och fort fort backa bakåt, knäpp knäpp!! 👌
 
 
FÖRE:
Ja en bebis som förstås med all rätta inte alls vill ligga still och se ut att mysa där bland kuddar och mjukisdjur. Vem har nu tid för såna mysiga vilopauser?!
 
 
EFTER:
 
Men om man själv spektaklar sig riktigt ordentligt och gör alla djurliknande ljud samtidigt (därav hans min 😅) så kan det gå att få till en stilla liggande bebis bild.
 
 
Sedan en fin bild där han strax därefter välte ur korgen...🙈
 



DET SKRIKANDE BARNET & ATT SLUTA AMMA

Imorse var det inte alls så lätt att stiga upp. Felix som den senaste tiden varit riktigt svårsövd till natten så somnade faktist utan skrik igårkväll..goals tänkte jag! Ända tills klockan blev 12 då vaknade han och ropade för fulla muggar. Gav honom bröstet till sist även om jag tänkt att jag skulle försöka ta bort ammandet nu. Nå han somnade om efter det och sen kl. 3:00 så skrek han för kungen vi inte har och fosterland igen. Denna gång tänkte vi att vi väntar ut det. Vi försökte trösta vilket ledde till att det blev värre. Jag försökte igen ge bröstet men han blev snabbt ännu mer hysterisk (säkert för att det inte ville komma något). Hoho, man har verkligen inget humör för skrikande mitt i natten. Måste ju vara de absolut värsta med att ha barn, att man inte får sova ostört. Nå han skrek väl typ i ca 30 min utan pauser. Lider verkligen med dem som säger att barnet skriker/gråter i timmar konstant för dedär 30 minuterna kändes nog tillräckliga. 
 
Där låg jag och fick sånt fruktansvärt dåligt samvete med dehär att ta bort ammandet. Kände mej så fruktansvärt självisk och elak. Om det nu var det han ville ha, (de kan man ju heller inte med säkerhet veta men) usch va skit jag kände mig.  
Det brast och tårarna kunde inte hållas tillbaka. För M's skull som skulle till jobbet och för Felix som grät så otröstligt. Det kändes bara som allt var och är mitt fel. Jag och mitt beslut om att ta bort ammandet.
 
I den stunden vill man bara ge upp. Man vill ge barnet allt det begär. Men pågrund av att jag tagit bort ammandet om dagarna så finns det inte så mycket att ge längre. Den frustationen då också, både för Felix och för mig. Ligga där och bjuda på något som redan är slut...
Nej inte är det lätt alla gånger. Mitt samvete tynger mej så kring dethär med att sluta amma. Jag vill sluta för det mesta men ibland så ångrar jag mig. Har det gått för snabbt? Borde jag orka ännu? 
 
 
Till mitt barn
 
Tro inte att jag inte älskar dej lilla vän. Det finns kärlek att ge på andra sätt förutom amning. Du kommer med största sannolikhet inte att minnas att tissen togs ifrån dej. Men för stunden känns det tungt. Både för dej och i mammas hjärta. De var ju så mysigt i stunden, bara du och jag.
Men mamma är fortfarande här. Å älskar dej med hela sin kropp!
 
Puss & förlåt! 

 
//din mamma