BABY DRAMA FOR MAMA

 
 
Vi har för tillfället en liten herreman här i huset som stoppar allt i munnen. Speciellt sånt man inste ska stoppa dit då. Igår när jag stod inne i badrummet så hade han smitit till hallen där han ofta söker sig för att beundra och dra ut skorna från skohyllan ut på golvet. En stor hobby han har. Det värsta med hösten är ju allt skit som kommer in utifrån. Har som vana att kolla ofta så det inte ligger några stenar och kastar isåfall ut dem så fort jag ser dem. Jag stod där i badrummet då och kollade endast bort en liten stund och märkte att nu är han no ovanligt tyst. Kollar ut från badrummet och ser då att han sitter å knaprar något i hallen.
Springer dit och kollar genast honom i munnen och då börjar han råssla till och ser olycklig ut. Panik som jag då får så känner jag med fingret i halsen å känner något strävt. Lyfter upp honom och far in på toaletten och har honom halvt över handfatet och han gråter och får också panik. Han får kvälningar och då får jag tag i något som visar sig vara ett löv. Jag börjar stortjuta och Felix gråter och jag kramar om honom hårt hårt! 
 
Älsakde lilla barn! Som du kan skrämma livet ur en. <3
 
Vilken tur att det inte var en sten som jag tillförst blev så sjukt rädd för att det kunde ha varit. Har så obehag för när någon tänker sätta något i halsen från förr också. Och nu var det faktiskt andra gången för Felix. Första gången så var vi hemma hos några bekanta och då fick han ett knäckebröd att sutta på. Mitt i allt så fick han lös en bit och då blev han helt och börja kvälja. Men då fick Matti bort biten. Har hört att man inte ska stoppa fingret i halsen på småbarn? med det är ju det man gör i ren reflex. Efter den gången bestämde jag att Felix kommer inte få smaka något knäckebröd förrän han är tonåring typ *överbeskyddande förälder*
 
Bodyns text stämmer bra in på detta bustroll just nu.
 
 



ÄVENTYR I NATUREN

 
I sördags åkte vi tilsammans med grannar och vänner till Kortjärvi för att vandra längs deras vandringsled. Har länge velat åka och gå längs den vandringsleden så när grannfrun skickade på vår kvinnogrupp här i byn och frågade om någon ville komma med så var vi inte sena med att nappa på. Vi gick en lite kortare rutt eftersom flera av oss hade med barn. Kan dock rekommendera andra barnfamiljer att undvika att ta med vagnen...det går, men vi fick nog köra på ett hjul på flera ställen där spångarna var smala. Så har man en vandringsrinka/ bärsele är det nog smidigare att ta till de allra minsta. De lite äldre barnen hade med sina cyklar och det fungerade super! Kan varmt rekommendera Kortjärvis led, perfekt söndags äventyr för både stora och små.
 
 
Felix trivdes bra ute i nauturen
  
 
Leden är full med roliga djur och texter. 
 
 
Solen tittade också fram mellan varven
 
 
Mysiga stigar där man inte kunde skymta vad som skulle finnas bakom knuten
 
 
Sen så får man ju inte glömma den ack så viktiga kaffepausen
 
 
Tack för oss Kortjärvi kanske ses vi igen en dag!



JUST NU KAN JAG INTE ÄLSKA MIN KROPP

 
Fredagsbekännelsen 
 
 
Det här med kroppen. Innan jag blev gravid så hade jag väl en helt "normal" kropp skulle jag säga. Inte speciellt tränad och med lite hull runt magen. Inte kan jag påstå att jag då kände mig speciellt smal men jag accepterade min kropp på ett sätt som jag inte gör för tillfället idag. Jag vill säga för tillfället eftersom jag vill ha en förändring.
Överallt får man höra och läsa "du ska älska din kropp", något jag för tillfället inte kan. Jag känner inte igen min kropp längre efter min graviditet. 
 
7 månader efter min graviditeten väger jag 15kg mer än innan jag blev gravid. Mer än 90% av mina kläder passar inte. Jag känner mej ofta nere och jag känner mig inte fin. Jag vet att det inte är något "fel" på mig. Jag är frisk och jag har så mycket i livet att vara nöjd över. Och missförstå mig inte, jag älskar vad min kropp klarat av. Vad den klarat av att ge mig är värt mest av allt. Och det är jag den evigt tacksam den. Jag är en lika bra människa men jag mår inte lika bra som förr. Just detta är för mig en sak som jag mår dåligt över. Det tar kraft av mig och det påverkar hur jag mår i vardagen. Och jag vill kunna säga det utan att det på något sätt ska bli feltolkat. Jag tycker att man måste få prata om lite känsligare ämnen ibland. Få skriva av sig och öppna sig ibland även om problemet man har är litet på jorden.
 
Jag behöver inte vara världens mest vältränade, jag behöver inte vara smal eller kurvig och jag måste absolut inte orka springa ett maraton. Det är inte det det handlar om. 
Men jag behöver få känna igen mig!
Jag behöver få känna att jag inte måste älska min kropp som den är nu.
Det ska inte behöva vara fel. Min kropp är min!
 
 
 
Livet har upp och nedgångar. Precis som naturen.