DET SKRIKANDE BARNET & ATT SLUTA AMMA

Imorse var det inte alls så lätt att stiga upp. Felix som den senaste tiden varit riktigt svårsövd till natten så somnade faktist utan skrik igårkväll..goals tänkte jag! Ända tills klockan blev 12 då vaknade han och ropade för fulla muggar. Gav honom bröstet till sist även om jag tänkt att jag skulle försöka ta bort ammandet nu. Nå han somnade om efter det och sen kl. 3:00 så skrek han för kungen vi inte har och fosterland igen. Denna gång tänkte vi att vi väntar ut det. Vi försökte trösta vilket ledde till att det blev värre. Jag försökte igen ge bröstet men han blev snabbt ännu mer hysterisk (säkert för att det inte ville komma något). Hoho, man har verkligen inget humör för skrikande mitt i natten. Måste ju vara de absolut värsta med att ha barn, att man inte får sova ostört. Nå han skrek väl typ i ca 30 min utan pauser. Lider verkligen med dem som säger att barnet skriker/gråter i timmar konstant för dedär 30 minuterna kändes nog tillräckliga. 
 
Där låg jag och fick sånt fruktansvärt dåligt samvete med dehär att ta bort ammandet. Kände mej så fruktansvärt självisk och elak. Om det nu var det han ville ha, (de kan man ju heller inte med säkerhet veta men) usch va skit jag kände mig.  
Det brast och tårarna kunde inte hållas tillbaka. För M's skull som skulle till jobbet och för Felix som grät så otröstligt. Det kändes bara som allt var och är mitt fel. Jag och mitt beslut om att ta bort ammandet.
 
I den stunden vill man bara ge upp. Man vill ge barnet allt det begär. Men pågrund av att jag tagit bort ammandet om dagarna så finns det inte så mycket att ge längre. Den frustationen då också, både för Felix och för mig. Ligga där och bjuda på något som redan är slut...
Nej inte är det lätt alla gånger. Mitt samvete tynger mej så kring dethär med att sluta amma. Jag vill sluta för det mesta men ibland så ångrar jag mig. Har det gått för snabbt? Borde jag orka ännu? 
 
 
Till mitt barn
 
Tro inte att jag inte älskar dej lilla vän. Det finns kärlek att ge på andra sätt förutom amning. Du kommer med största sannolikhet inte att minnas att tissen togs ifrån dej. Men för stunden känns det tungt. Både för dej och i mammas hjärta. De var ju så mysigt i stunden, bara du och jag.
Men mamma är fortfarande här. Å älskar dej med hela sin kropp!
 
Puss & förlåt! 

 
//din mamma
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback