SUPERMAMMAN

I söndags så firades min allra första morsdag. Tänk att jag är mamma! Jag kommer vara mamma sålänge jag lever. En resa i livet som aldrig tar slut. Ibland är det så fruktansvärt skrämmande. Lilla livet som ska lita på att just JAG klarar av att ta hand om dej, då du gråter ska jag trösta dej och när du är hungrig ska jag ge dej mat. Ibland så känns det tungt att vara mamma. Ibland så vill man rymma och man är upprörd och arg och lessen samtidigt. Kanske gråter man...Högljutt eller bara inombords. Kanske för att man känner sig otillräcklig? För att man inte känner igen sig själv längre? Kroppen ser annorlunda ut och självförtroendet är på botten. Kanske har man brusat upp och blivit arg och skäms för det. Jag kan säga att alla de sakerna stämmer in på mig.
 
Ibland när man bläddrar på sociala medier och ser det "perfekta" mammalivet så kasnke man trycker ner sig själv ännu mer. Snygg vältränad kropp, städat hus och alltid verkar hon vara på toppenhumör och bara glada barn som aldrig skriker. Man tänker bara att man vill bli som hon! Hon som verkar orka med allt och lite till. Hon måste ju vara "Supermamman.". Men då måste man också komma ihåg att bara för att livet på bilder ser så perfekt ut så betyder det ju inte att livet alltid är lätt eller perfekt. Jag tycker ju själv också om att lägga upp fina bilder och det är ett stort intresse för mig att fota och jag älskar själv vackra ting/händelser och vill mestadels lyfta fram det positiva i min vardag. Det är bara en del av mitt liv jag visar.
 
Jag har flera gånger skämts för min korta stubin. För att jag blir arg på mitt barn när det gråter. För att om min bebis inte är nöjd så måste jag ju göra något fel. Och vad är det där något för något då? Vem blir arg på sitt barn när det gråter? Alla negativa tankar och dömmande ord till sig själv är förödande för det egna självförtroendet. Jag kan verkligen känna mig som världens sämsta mamma ibland. Sämst för att jag inte orkar och vill ge upp. Ändå vet jag att mitt liv är så mycket enklare än det är för så många andra. Men just då, i stunden så har jag det så skit. Sen skäms jag igen och känner mig otacksam.
 
 
Det är superviktigt att kunna berätta om den "sämre" delen av livet också. Så stärker vi varandra! Genom att berätta om våra liv och brister. Ge tips, peppa och stödja varandra. Visa dina styrkor men våga också visa svagheter.
 
Hur jobbig min dag än varit så skulle jag aldrig byta bort min mammaroll. Att ha blivit mamma är en obeskrivlig kärlek utan dess like. Det kommer aldrig bli lätt men det kommer alltid vara värt det. Ingen är perfekt och kommer aldrig att bli det. Så fast du har en dag där du känner dej som världens sämsta mamma så försök minnas att i våra egna barns ögon kommer vi alltid vara just  "hon", supermamman. 
 
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback