Det finns en första gång för allt

Efter sockerbelastningen i torsdags så gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Något som kanske fler än jag känner att sku vara lite "skämmigt" eller konstigt på nåt sätt att göra ensam. Vet ni vad jag pratar om? hehe. Jo, jag for nämligen på lunch...själv. Kanske finns det vissa som tänker nu, vad som skulle vara så konstigt me det? och vissa som säkert gör denna grej dagligen. Men för mig var det helt nytt. Något som jag annars gör med vänner för att  umgås och sitta ner och diskutera. Oftast blir ju lunchdejterna också en väldigt trevlig pratstund. Vem pratar man med om man är ensam? 
 
Jag har nog alltid varit lite en sån som ogärna är ensam. Visst kan det vara skönt att vara ensam hemma några timmar och så men att fara på cafe' och lunch ensam är inget jag tycker känns bekvämt. Eller tänk att fara på bio eller ut på en restaurang helt själv. Jag menar absolut inte att det skulle vara något fel med at göra det bara att det känns vääääldigt främmande för mig. Tror nog vi är flera som tänker såhär. Finländare överlag är väl inte kända för att vara de mest öppna och sociala människorna. Gärna sitter vi inte nära främlingar och ännu till börjar prata med såna vi inte känner bara för att.  Dock så har jag aldrig haft svårt för att gå själv i butiker och shoppa, haha. Någon som känner igen sig i dethär? Det är väl kanske mer att man kopplar ihop vissa "aktiviteter" med att vara fler. 
 
Nå hur gick det då och hur kändes det? Det kändes faktist helt okej måste jag säga. Klockan var bara strax över 10 och som de flesta vet så börjar ju de flesta lunchställen med lunch tidigast halv 11. Jag valde att åka till skorpan där jag visste att det skulle finnas dagens soppa och de öppnar själva cafet redan vid 9. Osminkad och hungrig for jag in och som jag tänkte så skulle de börja med lunchen först vid halv 11. Blev ändå välkommen med en morgonkaffe  och de fixade så jag dessutom fick lunchen innan klockan hann bli halv 11. Jag var alldeles ensam på hela skorpan. Så där satt jag inlindad i en filt omringad av tända ljus och det hela kändes precis lika mysigt som det låter. Soppan som serverades var en pumpasoppa och den var riktigt mumsig. Det var inte alls obekvämt eller skämmigt. Utan det hela kändes faktist helt naturligt.
 
Så är du hungrig och ensam och vill fara på lunch men känner att det är lite utanför din bekvämlighetszon att fara just själv så säger jag bara gör det! Vill du börja "långsamt" så välj ett ställe du annars trivs på och en tidpunkt som är lite lugnare. Man kan trivas i sitt eget ensamma sällskap också :)
 
 
 
 
 
 



OUTFIT & NY DESIGN

 
 
Hej på er ! Märker ni någon skillnad här på bloggen? Exakt, ny design! Är så sjukt nöjd. Det kanske låter konstigt men jag har varit så trött på hur bloggen såg ut innan och bara känt att jag inte ens orkar/vill blogga när den inte såg ut som jag ville.  Kodning och sånt är verkligen inte min grej och fast jag själv försökt knåpa på med det nångång så har jag bara insett att det är så tidskrävande plus att jag aldrig blivit nöjd med hur jag själv fått det att se ut.
Så jag sökte runt på nätet och hittade Lisa. Fastnade för hennes designer och kände med detsamma att henne ska jag kontakta! Och det ångrar jag inte. Kontakten fungerade utmärkt via mejl och hon fick designen att bli precis så som jag ville ha den. Så massor av tack till dej Lisa! Är såååå nöjd. :)
 
Här kommer en outfit som jag ville vänta med att visa tills nya designen var färdig. Älskar klänningen som är från Lindex. Perfekta gravid klänningen dessutom då "snörningen" går att ha ovanför magen. Till det min gamla skepparmössa och en väska jag fyndat på rea hos ginatricot. Helt svart var det här men jag kan tycka det är så snyggt med en hel svart outfit. Bara genom att blanda olika material så blir det mera liv i hela klädseln. 
 
 
Fin måndag till er! 
 
 
 
 



UNDER 100 DAGAR KVAR!!

 
Hjääälp! Vad tiden susar förbi. Det är nu under 100 dagar kvar av graviditeten. Låter så väldans lite men jag har på känn att det är nu det också blir tyngre och tyngre. Både fysiskt och psykiskt. Kan redan nu känna att magen liksom är i vägen för vissa av mina sysslor. Som att böja sig framåt och sätta på strumpor. Tycker den är lite obehaglig dendär känslan av att inte få någon luft. Men en dag i taget var det. Bara att fokusera på att allt kommer gå bra för det är ju så onödigt att grubbla i onödan. 
 
Det börjar också kännas mer och mer.  Med det syftar jag nu på att de känns som det är någon där i magen och sprattlar. Jag började ju känna fosterrörelser rätt sent ( om man jämför med statistik, andra bloggare, vänner med mera). Minns inte exakt när men var i allafall långt över 20 veckor. Men det är ju också så svårt då man inte varit gravid förr att veta "hur" det ska kännas. Minns att jag satt i soffan en kväll och kunde se hur magen rykte till. Ganska ordentlit dessutom. Då kunde jag ju bara konstatera att det där var inget vanligt magkurr. Låter kanske fjantigt men blev faktist lite tårögd. Känslan var ju bara så häftig. Äntligen kunde jag känna. Känna det som andra pratat om.
 
Imorgon ska jag på sockerbelastning. Lite nervös över att börja må dåligt då man inte får äta nåt före men vi ska hoppas det går bra. Var så "nojjig" ikväll över att inte få äta att jag tryckte i mig två bröd, naturell youghurt med bär plus varm choklad. Kändes nästan som sista måltiden. haha :D Så nu är jag supermätt (åtminstone i någon timme). Gjorde också färdigt en smörgås till imorgon att ta med, för tänkte om jag gör den imorgon så blir jag säkert så hungrig att jag börjar gråta om jag inte får äta upp den med detsamma. Alltså jaa.. gravidhjärna eller vad då? :D
 



Tidigare inlägg Nyare inlägg