IT'S A BOY! och lite A & B

 
Alltså vet ni!? Jag har ju glömt att berätta att det är en pojke som växer i min mage. Nu vet ni! :)
Jag visste från första början att jag ville ta reda på könet. Och M var också med på det. Så när läkaren frågade om vi ville veta så var vi helt eniga. Man har ju hört om många fall att det inte alltid är så lätt att se vilket kön det är men för oss/enligt läkaren så var det självklart att det var en pojke. Fick tillochmed en inzoomad bild på the stuff if you know what i mean. haha. xD
 
Jag hade redan innan andra ultrat en väldigt stark känsla på att det skulle vara en pojke. Och så länge jag kan minnas har jag redan kallat bebisen till ett pojknamn på F. Det namnet är fortfarande aktuellt och jag är till 90% säker på att det blir just det namnet. Nu är jag sådär jobbig och skriver inte ut namnet ännu. Hatar när folk säger A men inte B och jag vet att jag själv gör det en del *fy på mej*
 
 
//Ni har kanske märkt att jag börjat skriva lite mer babyrelaterat här på bloggen också. Och det kommer nog fortsätta. Eftersom detta nu är en såpass stor del av mitt liv så kommer det också att synas i bloggen. Inläggen som hör till detta har fått en ny kategori som ni hittar i sidomenyn under "preggo".//
 
 
 
 



UNDER 100 DAGAR KVAR!!

 
Hjääälp! Vad tiden susar förbi. Det är nu under 100 dagar kvar av graviditeten. Låter så väldans lite men jag har på känn att det är nu det också blir tyngre och tyngre. Både fysiskt och psykiskt. Kan redan nu känna att magen liksom är i vägen för vissa av mina sysslor. Som att böja sig framåt och sätta på strumpor. Tycker den är lite obehaglig dendär känslan av att inte få någon luft. Men en dag i taget var det. Bara att fokusera på att allt kommer gå bra för det är ju så onödigt att grubbla i onödan. 
 
Det börjar också kännas mer och mer.  Med det syftar jag nu på att de känns som det är någon där i magen och sprattlar. Jag började ju känna fosterrörelser rätt sent ( om man jämför med statistik, andra bloggare, vänner med mera). Minns inte exakt när men var i allafall långt över 20 veckor. Men det är ju också så svårt då man inte varit gravid förr att veta "hur" det ska kännas. Minns att jag satt i soffan en kväll och kunde se hur magen rykte till. Ganska ordentlit dessutom. Då kunde jag ju bara konstatera att det där var inget vanligt magkurr. Låter kanske fjantigt men blev faktist lite tårögd. Känslan var ju bara så häftig. Äntligen kunde jag känna. Känna det som andra pratat om.
 
Imorgon ska jag på sockerbelastning. Lite nervös över att börja må dåligt då man inte får äta nåt före men vi ska hoppas det går bra. Var så "nojjig" ikväll över att inte få äta att jag tryckte i mig två bröd, naturell youghurt med bär plus varm choklad. Kändes nästan som sista måltiden. haha :D Så nu är jag supermätt (åtminstone i någon timme). Gjorde också färdigt en smörgås till imorgon att ta med, för tänkte om jag gör den imorgon så blir jag säkert så hungrig att jag börjar gråta om jag inte får äta upp den med detsamma. Alltså jaa.. gravidhjärna eller vad då? :D
 



Nyare inlägg