VECKA 30 & POLOKLÄNNINGAR

 
Vecka 30 och därmed tredje trimestern. Ja alltså nu går det undan. Halsbrännan är ett dagligt faktum. Det räcker med att bara böja sig framåt litegrann så bränner det till. Värst är det med dammsugandet..där har man kanske en chans att slippa undan framöver *blinkblink*. (låter här som jag dammsuger varje dag *höhö*) Tror också att jag börjat få sammandragningar. Inte så att jag kan säga att det tar så sjukt men det liksom stramar till och magen känns spänd som en badboll. Känns som man kanske borde försöka varva ner lite mellan varven och speciellt efter jobbet men när knoppen inte är trött är det svårt att slänga sig och sova en stund. Sen känns det ju som man skulle vilja ut och gå och få frisk luft men det känns så jobbigt efteråt när det bara spänner på. 
 
Jag har ju egentligen mått så bra hela graviditeten så måste ju få dela med mig av mina krämpor nu då de börjat. (Annars håller jag mig mest för att klaga till mannen). Men jag är sjukt tacksam över att allt gått och varit så bra hittills. Någon annan som känner igen sig med att de fått "krämpor" först i slutet av graviditeten?  Hur mycket sammandragningar har eller har ni haft under era graviditeter? Kommentera gärna om ni vill dela med er :)
 
 
Stiltipset denna onsdag är poloklänningen. Denna fyndade jag på Lindex rea. Har den även i blått och grönt från tidigare år som jag helt glömt bort att ta fram nu till vintern.. Modellen är alldeles underbar då det skulle rymmas ännu flera magar än den jag har nu. Perfekta gravidplagget utan att vara ett gravidplagg. Sen så tycker jag det är så skönt med höghals nu när det börjar bli kallare. Poloklänningen är också så lätt att klä upp bara med att sätta ett halsband utanpå. Snyggast till höga stövlar tycker jag men lika bra passar den till ett par tjocka strumpisar eller tights och sneakers. Nu ska jag ta nåt att äta...igen! haha. :D
 
 
 
 



IT'S A BOY! och lite A & B

 
Alltså vet ni!? Jag har ju glömt att berätta att det är en pojke som växer i min mage. Nu vet ni! :)
Jag visste från första början att jag ville ta reda på könet. Och M var också med på det. Så när läkaren frågade om vi ville veta så var vi helt eniga. Man har ju hört om många fall att det inte alltid är så lätt att se vilket kön det är men för oss/enligt läkaren så var det självklart att det var en pojke. Fick tillochmed en inzoomad bild på the stuff if you know what i mean. haha. xD
 
Jag hade redan innan andra ultrat en väldigt stark känsla på att det skulle vara en pojke. Och så länge jag kan minnas har jag redan kallat bebisen till ett pojknamn på F. Det namnet är fortfarande aktuellt och jag är till 90% säker på att det blir just det namnet. Nu är jag sådär jobbig och skriver inte ut namnet ännu. Hatar när folk säger A men inte B och jag vet att jag själv gör det en del *fy på mej*
 
 
//Ni har kanske märkt att jag börjat skriva lite mer babyrelaterat här på bloggen också. Och det kommer nog fortsätta. Eftersom detta nu är en såpass stor del av mitt liv så kommer det också att synas i bloggen. Inläggen som hör till detta har fått en ny kategori som ni hittar i sidomenyn under "preggo".//
 
 
 
 



UNDER 100 DAGAR KVAR!!

 
Hjääälp! Vad tiden susar förbi. Det är nu under 100 dagar kvar av graviditeten. Låter så väldans lite men jag har på känn att det är nu det också blir tyngre och tyngre. Både fysiskt och psykiskt. Kan redan nu känna att magen liksom är i vägen för vissa av mina sysslor. Som att böja sig framåt och sätta på strumpor. Tycker den är lite obehaglig dendär känslan av att inte få någon luft. Men en dag i taget var det. Bara att fokusera på att allt kommer gå bra för det är ju så onödigt att grubbla i onödan. 
 
Det börjar också kännas mer och mer.  Med det syftar jag nu på att de känns som det är någon där i magen och sprattlar. Jag började ju känna fosterrörelser rätt sent ( om man jämför med statistik, andra bloggare, vänner med mera). Minns inte exakt när men var i allafall långt över 20 veckor. Men det är ju också så svårt då man inte varit gravid förr att veta "hur" det ska kännas. Minns att jag satt i soffan en kväll och kunde se hur magen rykte till. Ganska ordentlit dessutom. Då kunde jag ju bara konstatera att det där var inget vanligt magkurr. Låter kanske fjantigt men blev faktist lite tårögd. Känslan var ju bara så häftig. Äntligen kunde jag känna. Känna det som andra pratat om.
 
Imorgon ska jag på sockerbelastning. Lite nervös över att börja må dåligt då man inte får äta nåt före men vi ska hoppas det går bra. Var så "nojjig" ikväll över att inte få äta att jag tryckte i mig två bröd, naturell youghurt med bär plus varm choklad. Kändes nästan som sista måltiden. haha :D Så nu är jag supermätt (åtminstone i någon timme). Gjorde också färdigt en smörgås till imorgon att ta med, för tänkte om jag gör den imorgon så blir jag säkert så hungrig att jag börjar gråta om jag inte får äta upp den med detsamma. Alltså jaa.. gravidhjärna eller vad då? :D
 



Tidigare inlägg