I ÅR SKA VI FÖDA BARN!

 
 
Medans andra skriver upp mål och drömmar för 2018 så går jag och väntar. Om mindre än en månad så är vi tre! Kan inte riktigt ta in det, hur kommer det att bli? Hur blir själva förlossningen och hur ser du  ut? 
 
Vi var på sista ultra i början av veckan å då fick jag besked om att det blir en remiss till kokkola. Bebis är tydligen rätt så stor redan så det kan bli fråga om igångsättning. När och hur vet jag inte ännu utan väntar på att höra från Kokkola. Så från att inte ha tänkt så mycket på själva födandet så tog det en helomvändning och jag började grubbla. Tankarna som jag förut haft att detta kommer aldrig gå och hur ska JAG klara av en förlossning spökar i huvudet. På ett sätt känns det skönt att veta att jag antagligen inte behöver gå över tiden så mycket. Blev även  förstås rädd och nervös. Klart man är nervös inför förlossningen och att få veta att bebisen är  rätt så "stor" gör det ju inte en mindre rädd. Rädslorna och tankarna är främst för smärtan. Vem gillar nu smärta liksom? Sen förstås att det ska bli komplikationer. Efter att ha pratat med både M och mamma lite så blev jag nog lite lugnare. Måste försöka tänka positivt att det är just därför de isåfall lägger igång en för att bebisen inte ska bli "för" stor och inte tänka att det redan kommer gå dåligt för att den skulle vara för stor redan. Begreppet för stor är ju också helt svårt att definiera. För vikten är ju uppskattad och fast det sägs en sak kan det vara helt annat sen. Oftast är ju större barn också längre och behöver inte vara svårare att förlösa ändå har jag hört. Får försöka ta det som det kommer.
Ber bara om att allt kommer gå bra. För sist och slutligen så blir det ju oftast bra, oavsett hur det går till.
 
 
Detta år kommer bli så annorlunda så kan liksom inte tänka och sätta upp några andra mål just nu. Allt jag kan tänka på nu är ju bara dethär och det närmar sig med stormsteg. 
 
I år ska vi föda barn!  Vad är nu häftigare än det?
 
 



BARNVAGNSDJUNGELN

Ännu något helt okänt sedan tidigare för mej är denhär  såkallade barnvagnsdjungeln. Nu behöver jag er hjälp! Vad ska man välja? :D Har läst på förstås litegrann och frågat runt. Emmaljunga eller bugaboo är de märken som känns aktuella här hos oss men visst är jag även öppen för annat om det skulle dyka upp. Har ju lite kärat ner mej i en grön bugaboo vagn efter att ha sett denna -->(https://youtu.be/8vAJUXn7q0I) barnvagnsvideo *hjärtögon* 
 
De egenskaper jag främst söker är väl att den ska vara stabil/smidig och lätt att föra fram även i lite "besvärligare"  terräng. Sen så har även tankarna gått i att skaffa en vagn som går att göra om till syskonvagn om så skulle vara fallet inom snar framtid. Svårt att redan tänka sig fler barn då första ännu inte är här *haha* Men tänker att det skulle möjligtvis vara ett alternativ ändå om man införskaffar en lite dyrare vagn.
 
M är ledig idag så vi tänkte bege oss mot ylivieska för att kolla in deras utbud. De har åtminstone emmaljunga där. Alltid lättare att få känna och klämma lite. 
 
Kommentera gärna vilka erfarenheter ni har av vagnar och vad ni rekommenderar ! Skulle bli jätte tacksam för tips :)
 
 
 
 



MAMMALEDIG

 
Ja som rubriken lyder så har nu min mammaledighet börjat!! ^^, *woopwoop* Sista jobbdagen hade jag i tisdags och det kändes faktist inte annorlunda eller konstigt på något sätt. Hade väl tänkt att det skulle kännas konstit men nepp. Kommer ju ändå kika in nu som då och fylla på bebis garderoben. Väntar redan på vårnyheterna och rean! Rean är alltid så bra på Lindex. Fyndar alltid massor då !
 
Hittills har jag inte hunnit/orkat med så mycket under min ledighet. Känner att det är så mycket jag vill och borde göra men sist å slutligen så flyger dagarna bara förbi. Det är mycket jag vill blogga om och som jag vill hitta tillbaka till. Men den senaste tiden har jag försökt att inte ha så höga krav på mig själv utan ta det som det kommer. Så hilmla viktigt att lyssna på sig själv ibland! Släppa kraven och leva i nuet. Så ett tips till er alla som känner igen er, gravida eller inte. Ta det inte så hårt. Det är svårt men man kan försöka. Min man hjälper mej med att påminna mej om att försöka ta en sak åt gången och inte göra problem i onödan  det är viktigt att ha någon som kan stöda och påminna en.
 
 
Det är verkligen så att det blir bara tyngre och tyngre. Nätterna är ett enda springa på wc och ibland vaknar jag bara av att jag har sån hemsk halsbränna. Rennietabletterna och vattenflaskan står alltid redo brevid sängen. Bebis tycker också om att börja röras extra mycket just när man slappnar av och ska börja sova. Ända bra med de oregelbunda nätterna är ju att man mentalt förbereder sig för vad som antagligen komma skall. 
 
Om dagen är det mycket sammandragningar som känns mest som en spänd mage. Dendär uppblåstbara badbollen som är skarp typ. Inga vad jag vet foglossningar än så länge heller så överlag kan jag ju inte klaga. Vi mårar åpå som man brukar säga här i trakterna. Hoppas ni ännu följer med mig här på bloggen fast det ekat lite tomt den senaste tiden. 
 
 
Fortsatt fin fredag till er! 
 
 



Tidigare inlägg